sibylvanegray

Att längta tillbaka till något som jag tror har varit är jag ledare på. Inte många andra sätt dessvärre. Jag uppskattar verkligen förtroendet som jag inte förtjänat, men tackar med en lätt nick och ett svalt leende. Det är fint av dem. Det enda som inte plockats upp av deras känslonät är min ovilja. När majoriteten av min kraft består i en kombi av bakåtsträvande mot det som aldrig funnits och en nutid som är en ren, skär fantasi finns ytterst lite krut kvar att smälla loss på oväsentligheter som karriärsambition av det framfusiga slaget. De har glömt att det finns stjärnor som glittrar i hemliga grottor och en urskog som växer fram om bara rätt neuroner tillåts bilda mängder av synapser i ljusets hastighet. Livet är inte evigt. Jag har funderat över det rätt mycket ett par dagar och tycker att det suger. Jag har kommit fram till att uppdraget att skapa en fantasivärld blev allvar. För jag vill ha någonstans att ta vägen när allt det vanliga tar slut.